I mörkaste december kan det behövs lite extra inspiration. Hittade en gammal artikel på Aftonbladet som handlar om Ingrid Calmell som lever på daytrading. Texten gjorde mig inspirerade så jag letade upp en annan text av Ingrid:
Jag sålde en fastighet som jag hade ägt i 19 år och det blev en slant över som jag beslöt mig för att satsa i aktier. Ordet nämndes aldrig under hela min ekonomiutbildning så jag visste inte ett dugg, men jag sökte med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med vettig information.
Jag kom ganska snabbt underfund med att nästan all kunskap fanns hos herrar. Först försökte jag med en vanlig aktiemäklare, men där var jag ingen populär kund. Helt enkelt för att vi såg på aktieköp med olika ögon; De ville att jag skulle satsa stort för att jag snabbare skulle tjäna mycket pengar, medan jag hellre ville ta det lite försiktigt och se pengarna växa i sin egen takt.
Sedan kom fondkommissionären Avanza . När de startade för två år sedan blev jag en av deras första kunder. En kund som inte för fem öre påminner om sinnebilden av en aktiehandlare (25-årig man, kostym, bistert ansiktsuttryck), men jag är ändå en daghandlare, precis som dem. I mitt nuvarande arbete handlar jag med egna aktier på kort, eller något längre sikt: De kallar oss "Daytraders".
Något jag har lärt mig är att de bästa affärerna i många fall är det som man aldrig gör, eftersom man nästan alltid har lite för bråttom. Men man får inte hänga läpp för det. Det går inte alltid att känna av när börsen ska ta raketfart, som den gjorde under hösten och i början av januari i år. Inte heller kan man alltid förutse när det är läge att sälja.
Mitt jobb innebär att jag i stort sett sitter framför datorn från klockan 09.30 till 17.30, vissa dagar gör jag goda affärer, andra dagar blir det inga lukrativa affärer alls, trots att jag kanske både köpt och sålt mycket. Som daghandlare har man väldigt låg status, jag anses vara en lite underlig person eftersom jag inte har ett "rejält, välavlönat arbete". I motsats till det är det lite lustigt att aktiemäklare som bara riskerar andra människors hårt intjänade slantar åtnjuter så stor respekt och status.
Det här är ett jobb jag kan ta med mig överallt i världen, så länge det finns tillgång till en telefonledning. Det enda dilemmat är att man blir fullkomligt strandsatt när tekniken inte fungerar (du lyckas inte få någon uppkoppling, linan är långsam etc. Något som tyvärr händer ganska ofta.
Om några timmar åker jag till min dotter i USA för att invänta mitt barnbarns ankomst. Min dotter arbetar med samma sak som jag fast hon är utbildad processtekniker och bilmekaniker. Tala om nya möjligheter med Internet runt om i världen!
Nu lämnar jag er och åker till solen och värmen!
